Jag är så trött på mig själv. Kan inte låta bli att känna att jag inte duger som jag är. Försöker låta bli att känna massa känslor öht. Det går sådär. Drömmer drömmar om någon som är så... förtrollande och fantastisk, så vansinnigt snygg och gränslöst sexig... Försöker ignorera. Misslyckas, gång på gång. Misär och extas i lika mått, då detta är en person jag inte ens skulle våga fundera på att hoppas att intresset skulle kunna vara besvarat. Kan egentligen inte riktigt förklara varför, känner bara att jag inte duger, att det aldrig kommer att hända. Tänkte att det liksom skulle gå över nån gång, men jag faller bara djupare i en dödsdömd crush. Jag tror att personen i fråga vet att den får mitt hjärta att slå hårdare. Jag hoppas dock att inga ord behöver växlas om detta faktum, då det bara skulle smärta. Hellre lider jag i det tysta. Om ingenting blir sagt så kan man alltid fly till sitt mikroskopiska "om"... Fast... Jag vet inte. Bittersweet.