Fyfan, den här veckan har varit totalt värdelös i fråga om kost och motion.
Jag har käkat glass, muffins, vitt bröd, läskeblask osv; och de enda promenader jag tagit har varit för att ta mig från punkt A till punkt B när det varit nödvändigt.
Jag har förvisso haft en sjuk unge (närmare 40 graders feber även efter febernedsättande varvat med pigg och glad, feberdrömmar och ingen aptit- det var tydligen luftrörskatarr och öroniflammation; men nu när hon fått penicillin mår hon som hon brukar, dvs strålande bra) och en bebis att se efter, en bebis som inte riktigt har velat sova ordentligt senaste nätterna.
Många, stora koppar kaffe och åtskilliga extremcola har det gått åt för att orka vara en snäll och rar mamma till dessa små guldklimpar.
Idag har vi varit hos Hoffen och Maria på fika, han fyllde visst år här om dagen. det var mysigt och trevligt, det var underbart att se hur bra Adrian verkade trivas hos och med dem. Han log vackra lèenden och verkade allmänt tillfreds med livet! Fattas bara annat, de är ju världens bästa extraföräldrar till Diana då och då, och när hon var liten satt hon belåtet i Hoffens famn och smaskade i sig välling. Mkt bra att ha folk på närmare håll än Björkvik som man skulle kunna tänka sig att lämna Adrian med om det skulle behövas.
För ja, jag anser nog att jag behöver komma ut snart, ha en utekväll och känna mig som något annat än "mamma" för några timmar. Folk som inte har barn själva förstår nog inte riktigt hur stor skillnad det kan göra för ens mående. När man har barn, speciellt så små rara saker som min lille bebis, så är man på många sätt på helspänn dygnet runt.
Att släppa det ansvaret i några timmar och låta någon annan vara huvudansvarig gör underverk för orken att vara en bra mamma resten av tiden.
Jag kan inte påstå att jag lider av det, eller att det på något sätt känns "akut" att vara barnledig, men det är klart att det vore roligt.
När jag väl kommer ut vet jag vem jag vill ha med mig, min kära, fina vän som jag fick träffa för ett par dagar sen, för första gången på flera månader.
Åh, vad jag saknar henne! Saknar att sitta och dricka kaffe och snacka, dricka vin och lyssna på musik, gå på stan, ha sällskap på promenader till och från skolan och så vidare. Hoppas vi snart kan återuppta dessa aktiviteter!
Idag har jag tjockat i mig kyckling tikka masala, muffins, glass och ett par kakor. Nyttigt värre. Nu sitter jag och fiser sura tjockisfisar, Diana trodde att det var katten som hade mökat förut idag.
Jag får börja mitt "nya liv" på måndag istället, när ungen ska tillbaka till skolan och man kan promenera med vagnen istället för att sitta i soffan och äta onyttiga men ack så goda saker.
Får väl tillägga att inte heller detta känns "akut", jag vantrivs inte hälften så mycket med mig själv nu för tiden som jag gjort innan, när jag varit betydligt smalare än nu. But still, jag vill komma i mina kläder.
Nu ska jag ta med mig min sovande bebis in i sovrummet, lägga honom i sängen och hoppas på att han fortsätter att sova iaf nån timma till innan det är dags för matning igen, medans jag tittar på nåt på datorn och drömmer om någon att titta med. Gonatt!