Som bakgrundsfakta är det värt att nämna att Diana har sagt att hon vill vara varannan helg hos sin pappa. Detta är ett nytt påfund, jag har försökt få henne att vara där mer förut, men hon har aldrig velat det.
Nu när hon äntligen vill det själv mailade jag förstås pappan i fråga; skrev som det var, föreslog att hon kommer fredagar efter skolan och återvänder till mig måndagen efter, efter skolan. Jag skrev också att det innebär såklart mindre undrehållsstöd osv, eftersom fyra heldagar plus två halvdagar varje månad blir fem dagar sammalagt, och då blir det avdrag. Nog för att det är lägsta gränsen, men jag vill inte ha något gnäll om att jag får pengar fast hon är hos honom osv.
SMS:ade honom i går kväll, eftersom jag inte fick något svar på FB.
I morse, när Diana gått till skolan och jag låg och ammade Adrian så ringde han.
Jag hatar att prata i telefon i vanliga fall, och jag hatar att prata med Påke i ALLA fall. Dessa två samtidigt, kombinerat med för lite sömn ger en uuutmärkt start på morgonen.
Han sa att vi kunde sätta igång nästa helg, och det är ju bra. Sen kom det; en klassisk Påkekommentar, ett sånt där litet guldkorn som får mig att koka, må fysiskt illa och vilja kräkas ner i hans äckliga käft tills det slutar komma ut skit där ifrån.
"jag vill inte sitta och betala föräldrapenning, det blir en jävla utgift för mig."
GÅ OCH DÖ, äckliga, vidriga människa! Vad FAN tror du att det kostar att ha barn?
Han försökte vrida till det på något jävla vänster att han kunde betala mig direkt istället, för han ville ju inte att jag skulle ha mindre pengar när hon är hos mig mer, det var ju inte dte som var tanken; sa han med sin sliskigaste ställa-in-sig-röst. Jag undrar då bara i mitt stilla sinne; var ifrån ska de "extra" pengarna komma? Om han vill betala mindre, men han vill inte att jag ska få mindre betalt?
Han lyckades klämma in något om delad vårdnad också, vilket i praktiken inte har med saken att göra alls.
Växelvis boende heter det han är ute efter ,och det är det och inte vårdnaden som påverkar den ekonomiska biten.
Delad vårdnad kommer han INTE att få, inte förrens han på något magiskt sätt förvandlas till en bra pappa till Diana, (kan inte säga ngt om vilken sorts pappa han är till sina andra barn, det vet jag ingenting om; har bara Dianas ord att gå på.......... och henne kan man ju inte tro på... eller?) och på samma, magiska vis lyckas gottgöra åtta års försummelse, så att Diana VILL att han ska ha mer att säga till om i hennes liv.
Suck... jag har så mkt mer galla att ösa, men jag ska vara hos tandis om tio minuter. Tur att jag bor mitt emot tandläkaren. Inte lika mkt tur att jag bor mitt emot Påke.

Så. Nu är jag tillbaka, och kan fortsätta kräkas över pappor.
Plural, eftersom Adrians pappa trots vackra ord om att vilja "finnas där" verkar lika opålitlig som Dianas pappa.
Jag messade honom här om dagen och frågade om han kanske skulle vilja betala underhåll för sin son. Jag har skickat in papper osv, men innan vi varit på familjerätten och skrivit på om faderskap tror jag inte att de skickar några pengar. Dit ska jag (eller helst vi) på onsdag nästa vecka, vilket jag också messade om.
Tre meddelanden till hans nya nr, ett till det gamla, inget svar. Att hans son varit sjuk trots sin ringa ålder vet han ingenting om heller.
Senast jag pratade med honom kände jag mig välvilligt inställd, och bjöd in honom att komma och vara med sin son en stund i vaket tillstånd, kanske mata honom med en flaska välling (modersmjölkersättning, men jag FÅR kalla det välling om jag vill) och umgås med honom istället för att bara köra runt honom i vagnen. Han tackade glatt ja, och skulle ringa när han vaknade. Nu, en och en halv vecka senare, har han tydligen inte vaknat ännu.

Att jag själv haft en minst sagt undermålig pappa vad gäller föräldraskap, ansvar, förebild osv gör att jag bara vill kräkas på pappor.