Tillbakablick:
Av olika anledningar pratade jag och min mor lite om den gången hon varit orolig för mig.
Ja, den gången, för hon har faktiskt bara varit orolig för mig en gång, och då var det befogat.
För ca 19 år sedan skulle jag träffa en kille, som jag då hade varit våldsamt kär i under närmare ett års tid. Ni vet, kärlek vid första ögonkastet, gråta och tråna, förlamande tonårskär. Min första kärlek.
Han tyckte att vi skulle titta på film, så det gjorde vi. Sen tyckte han att vi skulle tävla, vem kunde dricka upp sin "lättöl" snabbast. Naturligtvis var det inte lättöl, men jag hade aldrig druckit starköl och kände inte skillnad. Han lät mig vinna gång på gång, och ganska snart var jag fullkomligt redlös.
Vad som följde kan bara beskrivas som våldtäkt.
Jag minns brottstycken av kvällen, suddiga bilder som tagna ur en mardröm.
Filmen, som från början var "Terminator 2", hade bytts ut till en porrfilm. Mina kläder var borta.
Utan att gå in på för mycket detaljer kan jag bara säga att det var ingenting jag frivilligt gick med på, men jag var för borta för att kunna säga varken ja eller nej. Det var således min första fylla och mitt första samlag. Jag var tretton år gammal.
När han var färdig med mig släpade han ner mig till järnvägsstationen och ringde min mamma från telefonkiosken, så hon kunde komma och hämta mig. Jag minns att jag låg på golvet i telefonkiosken, men inte att mamma kom eller att jag åkte hem.
Två dagar senare blev min pappa innebränd.
Dagen efter det var jag tillbaka i skolan.
Jag har aldrig sökt, fått eller ens blivit föreslagen någon slags samtalsterapi, sorgebearbetning eller liknande för detta.
Kanske inte så konstigt endå, att man är som man är...

Nulägesrapport:
Mina barn och politik är det som upptar större delen av min vardag för tillfället, och båda sakerna är otroligt spännande, roligt och givande. Vad jag skulle önska är att jag hade någon att dela det med, förutom de jag redan har. Någon speciell. Jag vill träffa någon, men det verkar svårt.

Framtidsplan:
I sommar ska jag vara barnledig, njuta av småbarnstiden med Adrian, umgås med min dotter och resten av familjen, bada massor, promenera, ha picknick, vara på landet, kanske gå ut och ta en öl med mina kära vänner då och då. Jag ser väldigt mkt fram emot detta.
Efter barnledigheten ska jag söka svetsjobb igen. Detta ser jag också fram emot. Framtiden ter sig just nu väldigt ljus, men som sagt; jag vill träffa någon att dela den med.