Är det bara jag som tycker att det är svårt att markera i rutan där man ska skriva in inlogg på blogg.se?

Jag känner mig ensam. Jag har två underbara barn som förgyller min tid för det mesta, och uppfyller den i annat fall. Jag har politiskt engagemang, något jag skulle ha förkovrat mig i för länge sedan. Jag HAR vänner, som jag pratar med då och då. Jag har en underbar mamma, som jag pratar med nästan dagligen.

How can I feel abandoned, even when the world surrounds me?

Hur kommer det sig att jag sitter här och suckar djupt om kvällarna, längtar efter vänner och en partner?
Kanske för att jag under en lång period var totalt asocial och undvek människor, en skarp kontrast till ett tidigare väldigt blomstrande socialt liv; och nu börjar känna behovet av att om inte återgå, så åtminstone gå åt det hållet igen.

Avnjuter ett glas rött (har ammat slut på mjölken och Adrian sover, så det kan hända att det kanske kan vara tredje glaset eller så... men de är pyttesmå, så det ryms bara ett halvt glas i varje; för de som stör sig på alkohol i samband med ammning) och forskar i hurvida en vän försvunnit från jordens yta, tagit semester eller bara dissar mig.

Tog en sväng runt Djulö i morse, och svunna tider gjorde sig påminda.
Jag minns alla promenader med olika sällskap.
För ca åtta år sedan gick jag med min första och hittills enda riktiga "tjejkärlek".
För ca två år sen gick jag med underbara vänner, som sedan dess flyttat eller p åannat sätt försvunnit från umgängeskretsen.
Nu gick jag "ensam", den lille i vagnen hade inte mycket att tillägga; så länge man såg till att han hade filt runt sig och napp i munnen.
Jag minns när vi var och badade, och nån galen stalker ville skjutsa oss hem i ösregnet. Det var den kvällen min telefon pajade. Vi gick i regnet, och stannade till på Riva, dyngsura och trötta, för en tröstöl.
Jag minns när vi stannade vid "hobhuset" för att mata Diana med den enda flaska med modersmjölkersättning som krävdes per dag för att mätta hennes hunger.

Jag minns även andra vänkonstellationer, som inte hade så mkt samband med just Djulörundan.
Jag saknar de vänner jag haft, och de jag har.

Nån som vill promenera med mig och Adrian på morgnarna? Följer Diana till skolan och knatar till valfritt ställe (Willys, Djulörundan etc) efter det; ser till att vara ute minst en timma, gärna två...