Såhär i sista skedet av graviditeten är jag som förväntat; trött, tung och vansinnigt less på att ha bullen (som är helt färdig vid det här laget, gick in i v. 39 igår) i ugnen. Jag vill träffa bebisen nu! Den sparkar mig och boxar mig, gör mig kissnödig och stör min nattsömn, hindrar mig från att röra mig,, äta och dricka som jag vill ogb får min kropp att värka. Likväl kan jag bara le, längta och klappa min mage, kära lilla barn där inne jag ska älska dig och ta hand om dig tills jag drar min sista suck. Trots att jag är vansinnestrött på att vara gravid försöker jag njuta av det sista "lugnet före stormen", sova och äta och ladda inför föröossningen. Jag vet ju hur lite tid man får till det efteråt.