Igår åkte Diana till sin mormor och hälsade på, så jag passade på att bli lite wild and crazy och städa kylskåpet... Yaay..
Annars har jag bara utnyttjat barnledigheten genom att äta stark mat och spela xbox hela dagen.
Nu sitter jag och smälter maten med ett inspelat avsnitt av "Crossing Jordan" och funderar på hur gammal jag har blivit...
Som jag skrev om här om dagen har jag läst igenom gammal blogg från när jag var gravid förra gången, och om man jämför då och nu märks det verkligen att det gått mer än åtta år sen sist.
Då var jag på krogen och spelade black jack på helgerna, nu sitter jag och tittar på tv ensam och känner mig nöjd med hur rent och fint det är i kylen. Hur gick det till egentligen?

On a different note, det är mycket sorg runt omkring mig nu. Jag tycker inte om att det är så många som mår dåligt, behandlar varandra illa, tvingas genomleva sorgliga saker och så vidare.
Tyvärr kan man inte heller säga att "det löser sig" eller att "det blir snart bättre".
Jag förstår inte varför livet ska vara så jävla orättvist ibland, mot människor som förtjänar lycka och kärlek! Jag önskar att jag kunde göra något, men som jag och en vän konstaterade här om dagen kan man bara "finnas där" i den mån man kan, och jag som i vanliga fall känner mig usel på att säga rätt saker osv har just nu dessutom jävligt mkt att tänka på själv.
Även om mina motgångar och svårigheter inte ens kommer i närheten av andras så excisterar de likväl, och de blir inte mindre för att andras är större.
Jag hoppas och tror att de som det berör är medvetna om att jag tänker på dem, och som sagt "finns där" om det är ngt jag kan göra.