Den där envisa ungen tänker inte komma ut, någonsin.
Jag ger upp. Eller hur man ska säga.
Imorn ska jag till Norrköpig igen, kolla kurva och kika om livmodertappen är mogen, eller om några andra tecken på att det börjar bli dags har uppenbarat sig. Inga värkar här inte, och inget vatten eller nåt sånt.
Skulle hellre ta sovmorgon känner jag, men vafan... det skulle ju bli så härligt väder imorn, blåsigt och kallt och snö; perfekt att ge sig ut och åka bil i. Särskilt eftersom hundra tusen helgfirare kommer att köra runt och muppa sig på motorvägarna.
Jag kan fan satsa pengar på att på måndag, när det är igångsättning som gäller, så kommer det att bli typ krångel med det så jag får göra hinnsvepning, peta hål på vattensäcken eller vad det heter, hormonbehandla livmodertappen, få dropp och sen endå vänta två dygn tills ungen är ute. Jag känner det liksom på mig. Jag VILL inte bli igångsatt, jag vill att ungen ska komma ut av sig själv.
Dumma unge.
Det är ju kul att min livmoder är en trivsam sådan, men kom IGEN nu. Ska du vara där inne ka du väl iaf ge fan i att massera pissblåsan på mig och trycka upp fötterna mot revbenen hela tiden, kanske till och med försöka sova när JAG vill sova?