Minns inte när jag bloggade senast. Tror inte nån läser egentligen, inte med ngt större intresse. För så jäkla spännande är inte mitt liv, känns det som...
Eller well... just nu händer det ganska mkt fast endå ganska lite... kanske därför jag sitter här och klattrar på tangentbordet.
Kan ju börja med tha big thing, för er som inte redan vet det.
Jag är med barn.
Och nej, det är fortfarande ingetning som är officiellt, så jag undanber mig å det bestämdaste så mkt som en hint om att ni vet ngt, denna blogg är fortfarande lösenordsskyddad och endast för ett fåtal, betrodda ögonpar. Detta innebär inga kommentarer på FB, inga hintar ALLS åt det hållet osv. Vänligen respektera detta.
Det kommer snart nog att synas iaf, eftersom jag är i vecka 15+3. Nästan inga av mina vanliga kläder passar längre.
Pappa till det ofödda lilla livet är en liten punkare som jag fick med mig från krogen en kväll då rusdrycker och annat gjorde mig lätt mottaglig för enkel bekräftelse och närhet. Det är ingen persom jag tänker ens försöka ha ngt förhållande med, eftersom han inte alls är min typ.
Geez, är det inte lysande; toppen av karriären, bli på smällen av ett one night stand med ett krogragg? Ah, well, har ju många gånger önskat att det barn jag har kunde varit resultatet av en sådan förening istället för att man skulle ha behövt genomlida dessa mörka år under vilka avlandet av Diana på något sätt inträffade.
Mer om detta in the days to come; känns som om jag behöver blogga lite just nu.
Nästa grej då?
Det finns ju egentligen många, men det som upptar min arma skalle mest just nu är ju en person, förstås.
ÅH NEJ, tänker ni, ännu en sprutnarkoman/psykfall/idiot av något slag. Faktum är att det är en alldeles fantastiskt underbar person, som hittills bara har fått mig att må bra, inte uppvisat några tecken på skelett i garderoben och som får hela min kropp och mitt sinne att pirra på ett ytterst ovant och angenämt sätt.
Jag har bara träffat honom en gång- om man inte räknar de ggr vi sågs i helt andra sammanhang för ca 17 år sedan- men hoppas innerligt på fler möten.
Jag är fullkomligt vettskrämd av hur mkt han redan påverkar mig, men det känns endå så... bra. Fan jag vill inte lura mig själv ännu en gång, så jag gör mitt bästa för att hålla mig själv någorlunda behärskad... vill inte pajja ngt genom att ha för bråttom, eller hoppas för mkt på ngt som kanske inte kommer att hända.
Mer om detta kommer säkerligen också att nedtecknas...
Ännu en sak då.
Jag har fått en ny kompis, en vän till och med. En kvinna som på många sätt liknar två av mina tidigare "bästisar", varav en som ni vet krossade mitt hjärta och pissade mig i ansiktet, den andra (som naturligtvis fortfarande är min kära, kära vän även om vi inte ses så mkt nu för tiden) flyttade från stan och skaffade sig ett liv bortanför den här vidriga lilla hålan jag bor i. Jag är väldigt glad och tacksam att jag träffat henne, och hoppas även där att det kommer att leda till en bestående vänskap. Jag har saknat att ha en så pass nära vän, som det liksom klickar med på en gång.
Värt att nämna är också att jag under en kort period i somras hade ett förhållande med en tjej, en mkt snygg, trevlig, sexig, härlig tjej; som tyvärr inte var den jag ville att hon skulle vara, som jag helt enkelt inte kunde "falla för" ordentligt.
Pust. Skönt att skriva av sig lite.
Just för tillfället håller jag på och kurerar mig från det feber, ont och allmänt blä-virus som härjat i min kropp ett tag, börjar känna mig lite piggare nu men fortfarande hängig och däven.
Måste se till att pigga på mig och få lite gjort imorn, för på fredag finns det goda chanser att jag får rart besök av ovan nämnda pirrframkallande man.
Så... då har man uppdaterat lite. Nu ska jag dricka ännu mera vatten, snyta mig ännu en gång och sen försöka somna till någon menlös underhållning på dumburken...