Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad fan jag ska ta mig till.

Den där killen jag hade träffat,var där i helgen med min dotter, hans dotter var också hemma. Vi hade en awesome helg, ra på alla sätt... trodde jag. När han hade skjutsat hem oss, och Diana var trött och ville hem och hans dotter satt och grät nyvaket i bilen; då klämde han fram ett "Vi måste prata".
Det var det det... Orkar inte ens gå in på detaljerna just nu.
Mina knän tar död på mig, iaf i kombination med foglossning, hälsporre och värk i kroppen, samt att detta plus min psykiska hälsa gör att jag inte kan sova ordentligt. Det spelar liksom ingen roll om jag varit vaken i 30 timmar eller mer, jag kan inte sova förns jag är totalt utmattad, och då oftast bara ett par timmar i stöten innan knäna gör så ont att jag måste ändra ställning; vilket görs med stor möda eftersom det hugger till som en jävla yxa i mellangärdet om jag vrider på mig för snabbt.
Ringde vårdcentraleni måndags,och fick order om att ringa "min familjeläkare" dagen efter, under hennes telefontid 8.00-9.00. Ringde konstant på tisdag morgon från 8.00 tilll 8.45, då en telefonsvarare gav mig beskedet att hon var upptagen med besök och bad mig försöka imorgon igen. Idag fick jag tag på henne, men redan när vi pratade i tfn insåg jag att det inte skulle vara till mkt hjälp. Hon hann inte ens höra alla mina symptom innan hon för det första avfärdade min tidigare diagnos och för det andra ställde en egen, utan att ens ha träffat mig. Fick komma dit, ta blodprov och sen vänta på att få träffa den här underbara människan; som efter fem minuters undersökning kom fram till att mig är det minsann ingen fara med, jag kan ju ta två alvedon på kvällen och annars är det bara att köra på.
Detta innebär i praktiken att jag måste ta mig till Nävertorp varje morgon; och bara det får mina jävla knän att värka så jag skulle behöva ta en citodon, efter det ska jag "jobba" heltid med att göra SGAB:s skitgöra, packa tidningar och klistra fast tandpetare på tidningar och stapla tidningar osv. Ävenom det inte skulle vara en pina rent fysiskt så är detta något som psykiskt kommer att döda mig.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag skulle kunna göra istället. Om jag inte tar mig dit kommer jag att få avdrag på socialbidraget. Kan säga redan nu att jag kommer inte att orka ta mig dit, än mindre gå runt ett bord och klistra gratisprover åtta timmar om dagen. Jag vet inte vem jag ska kontakta, vad jag ska säga.
Besöket på vårdcentralen räckte för att jag ska ha äckelvärk i knäna och en stor jävla klump i halsen.
Vad fan ska jag göra!?