För det är måååååndag morgon... och mitt huvud känns såååå tungt...

Drömde om honom hela natten. Det första jag tänkte på när jag vaknade var honom. Det första jag gjorde var att återigen bläddra igenom sms:en. Jag vill inte, men kan inte göra något åt det. Föll som en sten, och särskilt i lördags efter de intensiva telefonsamtalen fyllda av outtalade löften, känsloyttringar och intimitet.
Måste försöka resa mig, gå vidare. Men hur?
Hans kompis la till mig på facebook förut. Vet inte om det är bra, att jag har en "länk" till honom. Försöker minimera dem. Har tagit bort hans telefonnummer också, så jag inte impulsivt messar eller ringer.
Var inne på mailkontot jag skapade åt honom och tog bort tre mail från mig själv som han inte läst. Då slipper jag ju vänta på svar som inte kommer att komma.
Jag går igenom i mitt huvud vad som skulle kunna sägas när vi ses nästa gång, beroende på om vi är ensamma eller inte. Som att skriva ett litet manus i huvudet. Men jag suddar ut dem varje gång. Vet inte om jag kommer att palla att prata med honom över huvud taget. Det finns så mycket jag vill säga till honom, men jag tror inte att jag skulle tjäna något på att göra det. Han trodde ju att jag skulle bli en creepy stalker och ställa till ett helvete för honom, han tyckte det var oroväckande att jag satte mig och trampade två mil för att prata med honom.
Jag skulle cyklat dubbelt så långt bara för att få se honom. Jag kanske är en creepy stalker. Men i så fall finns det mycket, mycket mer saker jag skulle kunna göra.
Jag är nog bara a poor fool in love.
Imorn är det tillbaka till jobbet som gäller, nu har det vabbats nog. Kanske är bra, så man får något annat att tänka på. Bara det att jobbet är ju väldigt starkt associerat med honom...
Nåja, som jag sagt förut är det nog tur att han har semester nu iaf.