Har snokat lite blogg, och vill bara krama, krama, krama tills armarna blir lama!
Så sjukt mkt bara.... ÅH! Me wants it, my precious.
How much pain has quaked your soul? How much love would make you whole?

Har för övrigt följt en väns råd och signat mig på en såndäringa datingsida. Trött på att vara ensam. Har fått typ 23 mail idag bara, av vilka de flesta kan sållas ut som ointressanta bara genom det faktum att det är folk som frågar om saker som står med  i min presentation, samt felstavningar, särskrivningar och högerextremister.
Ett par stycken som man kan tänka sig att svara på finns det, men ingen som är så fin som han som är fin...
Hur ska detta sluta? Tyvärr har jag redan nu en slags domedagskänsla, han är ju en såndär rar och fin kille, en såndär som inte intresserar sig för såna som mig. Men vad vet jag mitt arma luder? Det är ju klart värt att försöka i alla fall; livet är för kort för att låta bli. Hoppas kan man ju alltid... and I know that he does`nt dislike me anyway....

Idag har Diana varit en sjuk liten tös. Hon kräktes i morse, och har varit febrig och hängig under dagen. Vid ca sex eller så ledsnade vi båda på att sitta och ruttna i lägenheten, så vi drog till stadsparken ett tag. Det var trevligt... Avslutade med ett glas kyld dryck hos John & co. Också trevligt, men Diana var trött och ville hem, så vi stannade bara en liten stund.

Nu sitter jag här ensam förutom mitt sjuka, tysta lilla barn och är kramsjuk, vill gosa, mysa, massera, kyssas (!), prata, kramas, klappa, smeka, leka... *suckar och ser drömmande ut*