Varför går jag runt och nojjar för att jag inte får svar på sms?
Varför tänker jag på en person hela tiden?
Det är ju inte som jag har massa känslor som jag har råd att investera.

Har haft smsterapi med Anders, men det hjälpte fan inte...
Nån som har lust att låna mig 500 och vara barnvakt i ett par dagar, så jag kan åka och reda ut det här? Suck...
Känner mig sårbar. Uppskattar inte känslan. Nu ska jag ta en glögg till.