Det hade varit så mkt bättre om jag kunde ha haft barnvakt ikväll istället...
För idag skulle han vara hemma hos Anders, och då hade jag bra gärna velat sitta där i mitten och mysa.
URS vad jag blir irriterad på mig själv för att jag bryr mig så mkt.
Jag vill inte bry mig. Kommer på mig själv med att sitta och sucka och stirra på telefonen.
Sårbarhet... nej tack. Been there, done that...
Han verkar iofs vara en av världens mest positiva och snälla människor, som aldrig medvetet skulle såra någon.
Men det hjälper ju inte mig där jag sitter, hemma, ensam, trött och närhetstörstande.
Vafan... det går nog över. Jag blir nog som jag var förr i tiden så småningom; mjuk på utsidan och hård på insidan, promiskuös och livrädd för allt vad commitment heter, känslokall och bitter.
Fast inte just idag.