CV
Ikväll ska jag skriva ett cv.
Mötet idag var bra, frånsett en tappad lins, vilket gjorde det svårt att fokusera såväl blick som uppmärksamhet.
Jag ska tydligen in i "arbetslinjen" nu, vilket ska resultera i 6 månader med jobb på 75%. Det vore perfekt. Hoppas, hoppas.
Mötet idag var bra, frånsett en tappad lins, vilket gjorde det svårt att fokusera såväl blick som uppmärksamhet.
Jag ska tydligen in i "arbetslinjen" nu, vilket ska resultera i 6 månader med jobb på 75%. Det vore perfekt. Hoppas, hoppas.
Ångest
Igår kväll och idag har jag haft ångest, mått illa och velat gömma mig för världen.
Det bottnade mest i att jag skulle rapportera in till AF idag. .. trodde jag.
Visade sig att det var tre dagar sedan. .. trodde jag.
Mailade min arbetsförmedlare, och hon sa 1-17 MARS.
Då kör jag på det.
Innebär fortfarande att jag har massor att göra denna vecka, först och främst skriva ett cv.
Hur gör man det?
Ska på möte med en jobbcoach på onsdag. Hoppas hon jan sparka igång mig.
Grejen med det hela är att sen jag var i den här svängen förra gången, skriva cv och söka jobb osv, har mina meriter bara minskat.
Jag kan inte gå in i ett kök eller en verkstad och göra samma jobb som när jag sist klev ut från den.
Jag är mer otränad nu.
Jag har TVÅ barn nu, varav en utan någon som helst närvarande pappa.
Jag är mer "kräsen" nu, vad gäller mat, politik osv.
Det är svårt att skriva något när man bara känner sig nedtrampad i ett segt träsk.
Menmen...
Nån gång måste det ju vara min tur?
Jag hoppas på euro jackpot.... haha. ..
Känns lite bättre nu iaf, skrev ett personligt brev förut och sitter i ett bad atm.
Alltid något.
Wake me up
Under this dead and faded sun
frozen
I disappear and turn to stone
Wake me up
Vissa dagar önskar jag så jämrande, bittert och tröstlöst att någon kunde öppna mitt hjärta.
Små människor
Dessa små människor. De där pyttesmå. De gör mig ibland alldeles gråtmild.
En av mina små människor är snorig och hostig igen.
Jobbigt på nätterna, men på dagarna är han lika pigg och glad som vanligt.
Min andra lilla människa är inte så liten längre. De senaste åren har gått så otroligt snabbt, och plötsligt är det två siffror i hennes ålder.
Min tredje lilla människa hann aldrig bli en människa.
Tänker på mitt missfall då och då, hur mitt liv skulle sett ut om det hade blivit en fullgången graviditet.
Bäst att inte spekulera i sånt, men ändå kommer det lite melankoliska tankar emellanåt.
Pratade med en gravid vän idag, som nu är sjukskriven. Det höll på att gå åt pipsvängen för henne... men det gjorde det inte.
Blev mkt lättad att höra det.
Vill inte önska någon en sådan upplevelse, och då var min ganska lindrig.
Har alltid haft svårt att förlika mig med aborter, och efter min spontana sådana ännu svårare.
Trots det fick jag följa en vän till en sådan en gång.
Av hänsyn till hennes privatliv kan jag inte skriva vad det beror på, men just denna abort var för mig väldigt känsloladdad.
Ah, emo, emo...
At the edge
Har bokat biljetter till Göteborg i mars, men det är långt dit.
Terapiar mig med vänner, veganism och Star Trek.
