Sen förra inlägget har jag inte träffat A och knappt pratat med honom. Han har inte varit aktiv på messenger på två dagar, svarar inte på sms och skriver inget på Facebook. 

Jag väntar och väntar, men börjar faktiskt tröttna på det. Jag tappar intresset. Vad är det för mening med att vara nyförälskad om man inte får leva ut det? Kasta kärlek i tomma intet dränerar den fort.

En liten,  liten tagg sitter i mitt inre, något som vore hemskt men ändå "bra" eftersom det skulle betyda att han faktiskt visst bryr sig; om det hänt något som gör att han är okontaktbar. Om han ligger på sjukan eller nåt, liksom.

Jag känner ingen av hans vänner, så jag kan inte fråga någon.

Ah... nog om honom.

Hade G här i några dagar, han är så underbar att jag har svårt att finna ord. Han lyssnar och leker och smakar och smeker, han skrattar och ler. 

Ikväll eller imorgon kommer han igen, vi ska kolla klart på Game of thrones s05, och bara vara. Äta god mat, ha bra sex, gosa med lillen osv.

Innan dess borde jag städa lite. Bläh...