Idag är en jävligt rutten dag på massor av sätt.
Jag känner mig fet, värdelös och allmänt oduglig.
Vällingen var slut för flera timmar sen, men ännu har jag inte kommit utanför dörren för att handla ny. Hittade en liten tetra med färdig babysemp och blandade det med majsvälling, så nu verkar iaf min lilla bebis må lite bättre.
Jag vill verkligen inte visa mig ute idag, hittar inga kläder som passar och ser bara en jävla blåval i spegeln.
Min kompis väntar på att jag ska höra av mig för att göra sällskap och handla, endå sitter jag här och segar och vill inte.
Dessutom är jag jävligt ledsen för det jag skrev om igår, att min mamma är så jävla negativ varenda gång jag blir intresserad av någon.
Jag vet inte vad hon hittar för fel innan jag ens själv har hittat några?
Eftersom jag litar på min mamma gör det endå på något sätt att jag känner "hon kanske har rätt, det är nog ingen bra idé", samtidigt som den tanken gör mig så ledsen att jag gråter, vilket jag gör mkt sällan nu för tiden.
Tycker hon att jag ska vara ensama mamman resten av livet?
Ibland känns det så jävla tugnt att vara ensam med två barn, och det känns liksom som att jag får "skylla mig själv" eftersom jag själv satt mig i denna situation. ingen har lämnat mig med barnen.
Jag är väldigt glad över att jag har fantastiskt rara och duktiga barn, men det är inte lätt alla gånger.

Nu ringde kompisen, och det började precis spöregna. Inget regnskydd har jag till vagnen, så jag väntar väl en stund och ser om det klarnar upp lite.